Evenemang

Att ge och ta tillflykt i Rejmyre

Rejmyre Art Lab, Stockholm

"Du är redan en del av detta projekt. Varmt välkommen, i vilket tillstånd du än är; skeptisk, nyfiken, deprimerad, glad, tveksam, undrande…du är välkommen!”

- Daniel Peltz, konstnär och initiativtagare till “Att ge och ta tillflykt i Rejmyre”

SAKER ATT TA MED

- dig själv, en vän (om du vill),

- en skruvdragare (endast om du har en)

- några barndomsminnen.

Deltagandet tar ca 1 timme, eller så länge du vill.

Projektet är en del av en långvarig konstnärlig undersökning av Rejmyre ledd av den svensk-amerikanske konstnären Daniel Peltz. Arkitekturen som vi bygger tillsammans är ritad av Atelier Kristoffer Tejlgaard. 

I dialog med koreografen Anna Asplind, har Daniel Peltz utvecklat en ritual för hur byggprocessen ska genomföras, som deltagarna varsamt introduceras till innan de börjar. De som är med i byggprocessen blir på så sätt en del av monumentet och platsens framtid.


Grundläggande för Peltz intresse i projektet är att lokalsamhället genom det gemensamma fysiska byggandet har en möjlighet att utveckla sin förmågan att ge och ta tillflykt; en kapacitet som är så viktig, att det förtjänar en monumental paviljong. Vi tänker ofta på en fristad som en plats; en byggnad och flyktingar som människor. Men Peltz utmanar oss att tänka på tillflykt som en sak som vi alla gör och kan (kanske till och med måste) utveckla vår förmåga att göra bättre. En del av Peltz påstående är att Rejmyre är en värdefull plats, en plats som är värd att investera i, som en plats för att överväga samtidens komplexiteter. 


Att satsa på ny storskalig arkitektur och extravaganta mötesplatser i storstäder är inget ovanligt. Vi tar för självklart att det är i dessa metropoler som visioner utarbetas och att det är värt att “satsa” på dessa platsers framtid. Daniel Peltz började föreställa sig hur denna typen av arkitektur och dess symbolik skulle påverka en postindustriellt samhälle som Rejmyre, där tilltron till framtiden och känslan av att vara en “värdefull plats” inte är lika självklar. Peltz refererar till byggnaden som en “nödvändigt onödig” arkitektur. Det vill säga; att dess syfte är att byggas, som ett sätt att utmana och omvärdera glesbygdens position i samtidssamhället.


Den nya paviljongen som vi bygger tillsammans kommer att bli en plattform för att fortsätta utveckla vår förmåga att ge och ta tillflykt, där deltagandebaserad konst skapar möten mellan konstnärer och samtidssamhället. Genom att ta del av byggprocessen, blir du en del av detta framtidsmonument, som du förhoppningsvis kommer att återvända till.


”Hur blir en bruksort som producerar glas, 

en bruksort som producerar tillflykt?”

- Daniel Peltz